Hoppa till innehållet

Bra väg kräver resurser.

54 000 mil, det är i runda slängar vad den svenska väginfrastrukturen består av. Av dem är drygt 40 000 enskild väg. Det innebär att människorna som bor utefter vägen ansvarar för skötseln av den. Men det viktiga är inte vem som ansvarar för vägen, utan att vägen hålls i bra skick. Och för det krävs att staten ger tillräckligt med resurser.

Det är när vägen inte fungerar som man inser hur viktig den är. Inte bara för självklara saker som att komma från punkt A till punkt B. Utan också för att det lilla vardagslivet ska fungera.

Det fick Anna Olofsson Frestadius i jämtländska Offerdal lära sig när första barnet kom.

–  Jag fick en liten pojke som bara somnade om jag gick med honom i vagnen. Men det gick inte att göra på vägen utanför vårt hus. Vägen var så full av gropar och ojämnheter att hjulen inte rullade, berättar hon.

Anna fick helt enkelt packa in barn och barnvagn i bilen och åka till en väg i bättre skick för att få sin lilla son att somna.

År 2017 startade Anna ett väguppror. Och det som fick droppen att rinna över var en händelse samma höst då hon var på möhippa. Hon ammade fortfarande och tog bilen hem tillsammans med sina väninnor som också ammade. Mitt i skogen fick bilen punktering på grund av den dåliga vägen. Där stod de, tre trötta kvinnor med ömmande och läckande bröst, utanför täckningsområdet för mobilerna, i kvällsmörkret och kylan.

–  Då kände man sig ganska utlämnad. Men det var bara att börja gå, berättar Anna.

De hade tur och mötte ganska snart en bil som hjälpte dem. Men Anna är kritisk till hur vägarna sköts.

–  Det är förkastligt att vi som bor på landsbygden, betalar skatt och bidrar till Sveriges välfärd har vägar som inte ens är dåliga. De är trafikfarliga, säger hon.

Anna har pratat med politiker på alla nivåer, från lokalpolitiker till partiledare. Alla håller de med henne. Men än så länge har inget hänt, även om Anna ser att intresset ökar.

- Vägarna har blivit en diskussionspunkt. Men för att något ska hända krävs ett regeringsuppdrag riktat till ansvarig myndighet, alltså Trafikverket, säger hon.

30 000 föreningar har vägansvar

Vägen utanför Annas hus ligger under statligt ansvar. Men ganska ofta ligger ansvaret på en förening. Föreningen Enskilda vägar räknar med att det finns drygt 30 000 föreningar som ansvarar för svenska vägar. Ibland går det utmärkt, ibland mindre bra.

I Vimmerbytrakten sköter föreningen Grönshults med flera byars vägsamfällighet ungefär tolv kilometer väg. Lennart Johansson är ordförande i föreningen och tycker att det fungerar bra.

– De bidrag vi får från stat och kommun täcker våra kostnader. Det blir till och med lite över så att styrelsen kan få ersättning, säger Lennart.

Många som bor utefter vägen har traktor och kan lätt rycka ut om något händer.

– Fördelen med en enskild väg är att om det händer något med vägen så ser vi det snabbt och kan åtgärda problemet, säger Lennart.

Riktigt lika nöjda är inte Älvåsenvägarnas SMF i norra Hälsingland som ansvarar för ett antal enskilda vägar i området, bland annat den väg som leder fram till Hassela Ski Center med sina 100 000 besökare per år.

Mikael Näslund är ordförande i föreningen och både han och de övriga medlemmarna anser att vägen egentligen borde vara statlig eftersom det är så pass mycket trafik på den.

– En väg med den belastningen kräver mer av underhåll. Mer snöplogning, mer grusning och fler saltgivor på sommaren så att den inte dammar bort. Vi har pratat med Trafikverket, men de säger blankt nej, säger Mikael.

Som det nu är betalar staten 60 procent av vägunderhållet, resterande 40 procent står de boende för. Mikael tycker att de boende sponsrar vägen.

– Vi sköter vägarna till betydligt lägre kostnader än om de varit allmänna. En del av arbetet gör vi dessutom ideellt.

Han anser att ersättningen till vägsamfälligheterna borde höjas så att vi får vägar som fungerar.

– Många vägföreningar har inte råd med det underhåll som krävs och skjuter upp dyrare åtgärder. De skaffar sig en underhållsskuld, helt enkelt. Vi bygger ett underhållsberg och det kommer att bli dyrt för folk att bo utefter enskilda vägar i framtiden, avslutar Mikael, som förutom att vara ordförande i Älvåsenvägarnas SMF även är regionansvarig för norr på uppdrag av Föreningen Enskilda vägar.