Hoppa till innehållet

Intervju med Robert Danielsson, Årets landsbygdsutvecklare 2021.

2016 startade byggnadsvårdaren Robert Danielsson Facebookgruppen ”Jag räddade ett ödehus” som blivit en mötesplats och inspirationskälla för de som vill rädda gamla byggnader och göra dem till bostäder igen.

Idag har gruppen över 30 000 medlemmar och Robert Danielsson lämnade 2020 sitt jobb som byggledare på Skansen i Stockholm för att ta ödehusrörelsen till ytterligare en nivå genom att tillsammans med två andra landsbygdsentusiaster driva projektet Landsbygdsdröm där trion matchar de som äger ödehus med de som vill köpa ett sådant.

– Jag blev mycket överraskad över att få den här utmärkelsen, men det känns fantastiskt och jag blev jätteglad när jag fick beskedet. Jag blir dock ödmjuk när jag tänker på alla som jobbar hårt med landsbygdsfrågor i det tysta och som borde uppmärksammas mer, säger Robert Danielsson.

Tanken med Facebookgruppen var att den skulle vara en kunskaps- och inspirationskälla för alla som vill göra något för att rädda den del av Sveriges förfallande kulturarv som kallas för ödehus. Roberts definition på ett ödehus är en byggnad som inte har nyttjats eller bebotts en längre tid, tappat i betydelse och som kanske inte har underhållits en tid.

– Under de här åren har jag upplevt massor av ”askungesagor” där visionära människor gett sig på att fixa till ett övergivet ödehus för att sedan bosätta sig där. Att ha förvandlat en skamfläck till en tillgång.

Hans initiativ har spritt sig som en löpeld genom landet.

– Bland annat har nu 60 kommuner genomfört inventeringar av de ödehus som finns hos dem, berättar Robert.

I projektet Landsbygdsdröm arbetar han tillsammans med journalisten och videokommunikatören Jennifer Erlandsson och Theresia Sandahl, fotograf och social media manager.

– Vi förenas i frustrationen kring bilden av svensk landsbygd, i kärleken till de tomma husen och vi älskar livet på landet. Att ta tillvara tomma hus är både hållbart, ekonomiskt och spännande.

Han konstaterar att om man lyckas få fler att bosätta sig i husen, ökar skatteunderlagen och därmed också möjligheten att förbättra servicen i kommunen.

Robert Danielsson har dagligen kontakt med personer som vill ta sig an ett ödehus och med människor som äger ett sådant som de vill att någon ska överta.

– Ofta får jag vara psykolog och hjälpa ägare till ödehus att komma till skott. Ett vanligt problem kan vara att syskon inte kommer överens om vad som ska ske med huset som de ärvt.

Bland köparna dominerar personer i åldern 25–44 år som ofta är högutbildade och kommer från en storstad.

– Den senaste i raden av ödehusräddare som jag hjälpt är Magdalena Bosson, stadsdirektör i Stockholm. Hon har nu tagit över ett sådant i närheten av Orrefors i Småland. Allra populärast är faktiskt ödehus i Smålands inland och Norrlands inland är också populärt, avslutar Robert Danielsson.