Hoppa till innehållet

Lyckad räddning i Hedemora kommun.

                  
Förskolan i Stjärnsund, nattdagiset i Hedemora och grundskolan i Garpenberg i Hedemora kommun hotades av nedläggning, men efter föräldrarnas kamp lyckades alla bli kvar.

Två gånger har Helena Kåks i Stjärnsund varit med och arbetat för att rädda skolan. Förra gången gällde det grundskolan i Stjärnsund år 2012 och Helena var en av föräldrarna som engagerade sig. Det försöket misslyckades och skolan lades ner. Besvikelsen var naturligtvis oerhört stor.

– Vi arbetade länge och vände på alla stenar och tyckte att vi hade politikerna med oss. Men så vände de som en hand, från den ena dagen till den andra, och beslutade om nedläggning, säger hon.

I våras var det dags igen. Nu gällde det förskolan i Stjärnsund och Helena kom med i arbetet via Stjärnsunds föreningsnätverk som samarbetade föräldragruppen. Det arbetet var lyckosamt och under sommaren fick de besked om att förskolan i Stjärnsund blir kvar, liksom den hotade grundskolan i Garpenberg och nattdagiset i Hedemora.

Vad var det som gjorde att ni lyckades den här gången, tror du?

– Det viktigaste skälet är nog att en grundskola är en större organisation som kostar mer, och då är det klart att man kan spara mer pengar. Den här gången handlade det om en liten förskola med en enda barngrupp. Det är inte lika mycket pengar, säger Helena.

Dessutom lyckades arbetsgruppen, som bestod av föräldrarna och ortsbor, visa att det inte fanns så mycket pengar att spara. Kommunen gick ut med att de skulle spara en och en halv miljon på att lägga ner förskolan. En av föräldrarna begärde ut information om förskolans budget och vilken ersättning som föräldrarna hade rätt till om de skulle starta friförskola.

– Vi fick information om att kommunen inte har rätt att säga nej till friförskolor och måste ge ett lagstadgat bidrag, och vi hade bestämt oss. Lägger kommunen ner skolan så startar vi friförskola, berättar Helena.

Gruppen räknade ut att kommunen bara skulle spara 550 000 kronor och inte 1,5 miljoner kronor som de hävdade.

– Vi skickade en lista över möjliga besparingsåtgärder inom den befintliga organisationen. Den främsta besparingsåtgärden var att vi hade egen kokerska. Och hellre ser vi att maten fraktas från andra enheter än att barnen fraktas till andra enheter.

Kommunen köpte föräldrarnas förslag och förskolan blev kvar.

Kampen för förskolan startade spontant. När beskedet om nedläggning kom agerade föräldrarna snabbt som ögat och åkte in till kommunfullmäktige för att visa att de motsatte sig en nedläggning.

– Det är ett bra sätt att visa att man finns, men själva arbetet sker i olika grupper, säger Helena.

I Stjärnsund finns ett föreningsnätverk som samlar alla bygdens föreningar och det finns en föräldragrupp. Det är i dessa grupper som arbetet har gjorts. 

– Det är viktigt att få till en bra dialog med politiker och tjänstemän och att var och en försöker sätta sig in i den andres situation. Att det inte är vi mot dem, säger Helena och passar på att ge beröm till kommunledningen.

– De ska verkligen ha en eloge för att de tagit till sig av vad vi sagt och kommunalrådet har varit lyssnande genom hela processen.

Helena tycker att i en liten kommun med små förvaltningar blir det lätt så att man inte tar ett helhetsgrepp över frågorna. Man tänker inte utanför sin förvaltning och det är ett stort problem, tycker Helena.

– Politiker och tjänstemän är uppfyllda av att fullgöra sina kommunala plikter. Om det sedan innebär att de väljer att trycka ihop barnen i en stor skola så tänker de att barnen i alla fall får det som de har rätt till.

Helena tror att politiker borde ge sig ut och träffa invånarna mer, och att invånarna borde bjuda in politikerna mer. Genom föreningsnätverket nås alla invånare – för alla är ju med i minst en förening, säger Helena.

– Vårt föreningsnätverk har fungerat som kontaktyta mellan politiken och invånarna. Vi har bjudit in politiker till våra öppna bygdemöten och träffat kommunens ledning för att informera om vårt utvecklingsarbete.

Det är inte bara nyttigt att träffas, det är också nyttigt att tänka på vilka ord man använder, tycker Helena.

– Det är viktigt att politikerna är försiktiga med ord som nedläggning. En familj flyttade till och med – redan innan beslutet om nedläggning var taget. Det blir lite av en självuppfyllande profetia.

– Varför inte istället prata med invånarna om att det ekonomiska läger är kärvt och fråga hur vi ska lösa det? Det kan ju till och med vara så att föräldrarna på orten är villiga att göra något själva.

Kommunalrådet har lite annan bild. 

Kommunalrådet i Hedemora, Christina Lundgren (C), har delvis en annan bild av förloppet och tror att förskolan i Stjärnsund, skolan i Garpenberg och nattiset i Hedemora hade blivit kvar, även om inte föräldrarna protesterat. De var helt enkelt tidigt ute med sina protester.
– Vi har en ansträngd ekonomi i kommunen och nämnderna fick i uppdrag att komma med förslag till besparingar. Ett av förslagen var nedläggning av de här tre enheterna och de redovisades tillsammans med andra förslag på fullmäktige i juni. Det var inget beslutsmöte, utan ett möte där olika alternativ redovisades, säger Christina Lundgren om det möte där föräldragruppen protesterade.

Christina berättar om det samverkansdokument som den politiska majoriteten kommit överens om och som reglerar inriktningen på politiken och säger att det dokumentet har många punkter som strider mot förslagen att lägga ner de här enheterna.
– Vi har också ett landsbygdsprogram där det bland annat står att skolor på mindre orter är en del av närmiljön på ett tydligare sätt än i större orter och att målet är att behålla landsbygdsskolorna – om underlaget tillåter. Vi insåg att vi nog inte varit tillräckligt tydliga med de här dokumentens betydelse för tjänstepersonerna som kommit med förslag till besparingar, säger Christina som tycker att föräldragrupperna kommit med bra förslag till hur man kan förbättra villkoren för skolan.
– Det var många bra idéer och de ska tas tillvara, så jag har tagit upp det med ordföranden i bildningsnämnden.

Christina håller med om att dialog är viktigt och berättar att kommunledningen träffar fem tätorter regelbundet tillsammans med kommunbygderådet.
– Två träffar per år tycker vi kanske är det medborgarna kan förvänta sig, det är svårt att hinna med fler.